boy pablo har ett stadigt fotfäste i den hektiska musikvärlden. »Skapa musik som du tycker om, inte som alla andra tycker om«

Foto: Patricia Henson

boy pablo har en livsfilosofi att man alltid ska vara sig själv och vara positiv – oavsett om det handlar om musiken eller livet i allmänhet.

boy pablo är en rolig storlek. På ena sidan har vi en vild skara fans, ett Coachella-uppträdande och ett enormt streamingtal. På andra sidan har vi en charmig kille med båda fötterna på jorden, som ser ut att nyss ha påbörjat sitt första sabbatsår. 

Det är dagen efter Nicolas Pablo Muñoz, frontpersonen i boy pablo, och hans vänner har spelat inför en fullsatt City Center-scen i Oslo. Soundet är intensiv bedroom-pop som påminner om dagdrömmar och sentimentala tonårsförälskelser och på scenen står en grupp pojkar som ser ut att älska det de gör. 

I dag sitter Nicolas med resten av gänget på en Deli (liknande en 7-eleven fast med sittplatser). Stämningen är hög, ögonen är tunga och jag välkomnas varmt av gruppen. För en stund känner jag mig som en 17-åring som ska hänga med de coola killarna i stan. Jag får sitta bredvid Nicolas och prata mellan fyra ögon. Jag börjar med att fråga honom om när han började göra egen musik. »Hela familjen håller på med musik. Min pappa sjunger och min mamma spelar en massa instrument. Mina bröder och min syster spelar också gitarr och sjunger. De introducerade mig till latinmusik, The Beatles och.. ja i princip all musik faktiskt.« säger han medan han skrattar lite och fortsätter »Jag lärde mig spela trummor och gitarr i en tidig ålder, och så började jag sjunga lite«.

När vi sitter och pratar om hans musikaliska ursprung kommer en ung kille fram och frågar om en bild. boy pablo ler stort och säger naturligtvis ja. När bilderna tagits av det beundrande fanets analoga kamera, sätter Nicolas sig ner igen och jag frågar om det här händer ofta. »Bara i Oslo« säger han och fortsätter »I Bergen har jag en bil jag kan gömma mig i«.

Den växande skaran av fans och populariteten har vänt upp och ned på Nicolas liv. Jag frågar honom hur resan har varit sedan utgivningen av deras första singel 2016, och fram till nu. »Är det redan fyra år sedan?« säger han förvånat med ett skratt. »Det har varit fantastiskt. Det här projektet har blivit mycket större än vad jag hade vågat hoppats på. Alla som börjar hålla på med musik har ju en dröm om att få ut sina låtar och att spela för många människor«. 

I dag har låtarna nått dit. I skrivande stund har boy pablo nästan 300 miljoner streamingar, 479 tusen Instagramföljare och 146 tusen prenumeranter på YouTube. De höga siffrorna verkar däremot inte ha stigit över huvudet på varken Nicolas eller de andra bandmedlemmarna:

– Hela processen har varit galen, men vi försöker att alltid vara ödmjuka och tacksamma för den möjligheten vi har fått. Det finns många musiker som försöker slå igenom, och där har vi kommit en bra bit på vägen. Vi är bara så glada över att det finns folk som vill höra våra låtar!

Rötter från Chile

Jag försöker styra samtalet mot Coachella-uppträdandet och förväntar mig att det kommer på tal när jag frågar om hans största upplevelse. Hans svar överraskar mig däremot när han berättar att det inte har haft något att göra med stora folkmassor, eller att vara headline på en festival: »Det var väldigt speciellt att få spela i Chile i november förra året, där en stor del av min familj fick chans att se mig på scen. Det pågår en hel del upplopp där nere och vi kom dit precis när allt hände.« Nu är ett mer allvarligt ansiktsuttryck tillbaka. Han fortsätter och säger med värme i rösten: »Folk var helt energiska. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det. Folk älskar ju konserter, men det här var något helt annat. Efteråt kom många fram och tackade för att jag kom trots omständigheterna. Det kändes bra att kunna bidra med lite glädje«.

Tacksamhet och ödmjukhet framför pengar och berömmelse är Nicolas prioritet, och det menar han är något han har lärt sig från barndomen: 

– Mina föräldrar är väldigt ödmjuka. Min pappa kommer från en riktigt fattig familj i Chile, så det har helt klart gjort avtryck i min uppväxt.

»Jag är inte alltid glad. Men jag vill inte göra musik som framhäver de sorgliga känslorna«

Fokus på glädjen måste sägas är det huvudsakliga målet för boy pablos sound, som har ett enkelt recept: vackert klangfull elgitarr, en bittersöt röst och melodier som kan få en grå måndag att verka solig. Med andra ord blir man glad av att höra låtarna, men även av att se boy pablo framträda på scen. 

När du ser fem nära vänner ha en fest på scenen där det förekommer både skratt, leenden och gitarrspelande med tänderna (ja det hände faktiskt), så är det svårt att tro att frontmannen i bandet kan vara annat än glad. Jag frågar honom om det, varpå han skrattar igen och svarar: »Jag skulle inte säga att jag har fler dåliga dagar än bra dagar, men det är antagligen 50/50. Jag vet inte varför, men när du får så mycket uppmärksamhet och publicitet gör det bara något med din mentala hälsa.« Nu är leendet en aning mindre och blicken allvarsam. Han fortsätter: 

– Jag har hört talas om många människor i min ålder som har samma problem. Pressen av att inte känna sig tillräckligt bra. Jag är inte alltid glad. Men jag vill inte göra musik som framhäver de sorgliga känslorna. Det är bra att skapa musik om att det finns dåliga dagar också, men jag tycker att budskapet ska vara att man borde fokusera på de positiva känslorna. Man måste blicka framåt och hoppas på att det ska bli bättre.

Interaktion med fans

Lyssnarnas välmående betyder mycket för Nicolas. Faktum är att han antagligen är en av få musiker som väljer att träffa sin fans efter varje uppträdande när han är på turné. 

– Jag får nästan dåligt samvete om jag inte går ut och träffar mina fans som väntar utanför. De är ju så glada och jag vill ge något tillbaka till dem. Det är stor skillnad på att vara på scenen och se publiken, och att sedan träffa dem i verkligheten där man faktiskt kan prata med dem, förklarar han.

Öppenheten för fansen kommer naturligt för Nicolas – det såg jag själv när den generade killen gick fram till honom och bad om en bild förut. Jag märker det även nu, när vi sitter och pratar som om vi vore gamla vänner. Men hur klarar han av att fortsätta med en sådan öppenhet för främlingar som vill ta lite av hans tid? Han ler och svarar: »Ibland är det väldigt tröttsamt, men det är värt det. När jag ser deras ansiktsuttryck blir det uppenbart varför jag gör det.«

boy pablos management har även arbetat med interaktionen med alla fans runt om i världen. De har bland annat skapat en telefonlinje där man kan ringa in och höra boy pablos kommande singel genom att trycka 1 eller lämna ett meddelande genom att trycka 2.

När vi sitter och pratar om det berättar boy pablo att det faktiskt var någon som lämnade upp till 40 meddelanden på telefonsvararen. Han skrattar och skakar lite på huvudet. Ibland verkar den stora uppmärksamheten overklig för honom. 

Det handlar om att ha hjärtat med sig

När man tittar på de mer administrativa delarna i boy pablos musikkarriär verkar det handla väldigt lite om att dra in så mycket pengar som möjligt, eller att få många streamingar (även om de nu lyckats med båda delarna). Istället ligger fokus på att ha kul och njuta. Han och hans vän Fabio startade 777 MUSIC som ett DIY-projekt, som sedan fått vind i seglet- kanske för att deras engagemang i musikbranschen är så unikt och väldigt jordnära. Jag frågar honom vad nyckeln till ett bra samarbete är, i en musikbransch där det finns många vassa armbågar.

– Skapa musik som du tycker om, inte som alla andra tycker om. Få kontakt med människor som faktiskt stöttar ditt projekt och gillar dina låtar, samt ser en framtid i det. De vi arbetar med ska vara delaktiga på grund av musiken, och inte på grund av pengarna. De måste vara ödmjuka och göra det för musikens skull. 

Så det handlar om att ha hjärtat med sig och fötterna stadigt på marken, ett mantra som Nicolas försöker leva efter och som han har erfarenhet av. Han berättar vidare:

– Det är också ett bra sätt att möta människor på samma nivå – ingen gillar en arrogant dickhead. Folk gillar inte kaxiga människor! 

Vi skrattar (igen) åt hans lilla sura (och välförtjänta) diss till alla idioter i musikbranschen. Den stora pressen och de höga förväntningarna du vanligtvis stöter på i musikvärlden, tycks inte påverka Nicolas. När jag frågar honom om han någonsin blir nervös inför en konsert svarar han självsäkert:  »Nej, inte längre. Jag blir bara taggad.« och ler medan han fortsätter »Det är bara positiva nerver. Låtarna vi turnerar med har vi ju spelat i tre år, så dem sitter i ryggraden. Jag tror att jag nog kan bli nervös när vi ska börjar spela nya låtar.«

Det är svårt att föreställa sig att Nicolas någonsin skulle drabbas av nervositet, när man ser honom luta sig tillbaka i stolen på Delin i Oslo, med sitt stora leende. Om det är en sak som boy pablo kan lära oss är det att ta ett djupt andetag och njuta av allt vi gör – vare sig det handlar om musik eller livet generellt.

Vill du veta mer om hur du kan nå ut med din musik?